idag har jag egentligen inte gjort någonting

sicken dag. Började bra med sovmorgon, häng med Anna, ätit pizza, och så lite fix och trix på en overlockmaskin. Går sen hem för att sy klart min skjorta men så kruppar min symaskin ur totalt. Någon hustomte har tydligen varit framme och fuckat upp min spolkapsel så att jag nu måste köpa en ny. Trevligt värre

Fortfarande upprörd över Azerbaijan

de närmaste 6 timmarna är jag ej kontaktbar

lördagens göra. Att sy en långkjol av det bruna tyget, fixa linningen på mina byxor jag sytt, sy fast knappar på en blus och sy ytterligare en blus av det gröna tyget. Ja, tyget är grönt, mörkgrönt. Men kameran höll tydligen inte med


nu kommer det igen; jag köpte tyget på REA!!
40 kr/meter. Fynd!

Hej, jag vill ha 1 liter lim i mina skor, tack

Pågrund av den ökande diskussionen kring hållbar utveckling och miljövänliga material har många företag inom modebranschen ändrat sin syn och attityd gentemot textila material. Fler ekologiska och miljövänligare material återfinns i de bestående kollektionerna och till exempel är HM världens största användare av ekologisk bomull. Men inom ridsporten är det nästan omöjligt att finna samma engagemang, även fast det handlar om i grunden samma sak, kläder.

Efter en enkel google-sökning med texten ” Ekologiskt kläder” stannade sökningssiffran på 877 000 resultat, och där de första resultatsidorna direkt handlade om ekologiska modekläder.
När samma sökning gjordes för  ”Ekologiskt Ridkläder” hamnade resultatet på ynka 7580. Vid vidare granskning fann jag att inte ett enda av resultaten faktiskt handlade om ekologiska ridkläder, utan om ekologiska hästvårdsprodukter såsom pälsgrans, eller ekologiska modekläder som genom flyktiga trender kallas för "ridbyxor". 
All fokus har legat på modebranschen medans sko- (allt lim som används), accessoar- (företaget Glitter någon?) och ridbranschen gått bananas utan att någon riktigt reagerat.

Finns mycket att jobba på alltså.

varför sitta ute i solen när man kan sy en krage

med tanke på att det är första gången jag syr på en krage ordentligen och utan någon sorts hjälp, tycker jag att jag är ganska duktig. Nu fattas bara knappar och insnitt i ryggen så är jag klar.

projekt nr 2.

Grovt uppnålat med en sömnsmån som ligger lite huller om buller, men ändå. Kan nog bli finemang det här också. Tyget ser även här, som på kjolen, stelare ut än vad det är i verkligheten. Knäppt

färdig





Kjolen är klar! Med tanke på att det är min första kjol så är jag meget nöjd med resultatet.
Dax för nästa projekt

ont i rygg, ögon, huvud, knän och fingrar.

2,5 timmars plissering senare. Ett års återhämtning. Minst

det börjar ta sig

Första toilen för kjolen jag syr i kursen. 1/4-dels plisserad kjol, med hög midja, bred linning, dragkedja på sidan och som ska vara asymetrisk nedtill. Varje gång jag tittar på den blir jag stol över mig själv över att jag faktiskt skapat något. Äntligen har jag sytt upp något. Många steg kvar tills den är färdig, men ser toilen såhär bra ut kommer slutprodukten bli fantastisk.

flyttar gärna in på heltid

Alltså jag älskar den här kursen. Det är min ljus i vardagen! 
Idag påbörjade vi en krage, som Linn här ovanför så fint demonstrerar. Ska göra klart hela grejen här hemma till nästa träff, vilket blir schpännande.

jag har 3 önskningar


1. Provdocka
2. Ett bord
3. En mönsterkonstruktionslinjal
Anden i flaskan, var är du?

suck

hela inlägget är taget från agnesb på Rodeo.net

" I Kina har klädbranschen utvecklats så snabbt att det finns många storstäder idag som är helt baserade kring klädindustrin. Efter vattentester hos två av dessa städer – Xintang, ”Världens jeanshuvudstad” som tillverkar över 260 miljoner par jeans varje år, och Gurao, som står för majoriteten av Kinas underklädestillverkning (staden snittar på en produktion av över en halv miljon bh:ar/dag) – har Greenpeace funnit höga halter av gifter i vatten och natur.



Avfallet från färgning och tvättning av tyg släpps rakt ut i floden (man kan själv se det i Googlemaps-bilden ovan), vid en mätning hittades höga doser av fem olika tungmetaller i vattnet. Det berättas att arbetarna i Xintang dessutom rör sig i vattnet dagligen när de letar sten till stentvätting av denim. Greenpeace slår nu larm och kallar det bara toppen på ett isberg: proverna rör endast två av sammanlagt 133 kluster av textil- och klädtillverkningsbaserade städer i Kina. Mer finns att läsa i Times och på kinesiska Greenpeace.

Och en parantes: om detta sker med kläder vill man inte heller tänka på alla fabriker där det gör prylar inom teknik, leksaker, elektronik, etc? 



Greenpeace
skriver: ”Gurao. Barnen på bilderna går i skolan – men på kvällar och helger jobbar de också inom klädbranschen. De får 0,3 yuan [vilket motsvarar ca 0,3 sek] per 100 bh-band de kopplar fast vid ett maskinverktyg. På en heldag kan de klara mellan 650 – 1000 band, vilket ger 20-30 kronor.” 

På onsdag den 8:e december mellan 17-19 sker ett seminarium i Stockolm, på Hotell Anglais, Humlegårdsgatan 23: Har modet modet?, där det kommer diskuteras varför det är så sällan modeindustrin lyfter frågor om hur kläderna är tillverkade. Samtalet anordnas av Fair Trade Center, mer finns att läsa här. "




workshop





Var idag på en workshop borta på Textil- och modefabriken, där vi skulle få pröva på att sticka utan stickor. Istället använde vi en kartongbit med utklippta taggar istället, och för hand gjorde man maskorna. Fick även prova på att göra direkt på en provdocka vilket var otroligt kul. Förstå vad man kan göra med den här tekniken....
Dumt nog tog jag inte bild på det färdiga resultatet. Kanske var lika bra... eh

textil



svar på frågan om skogsindustrin och viskos.

Att bomullen är ett av de mest miljöpåverkande materialen vi har är det ingen tvekan om, flera tusen liter vatten, kemikalier och konstgödsel krävs för att producera 1 kg bomull.  Det har gjort att det länge forskats om ett alternativ till bomullen, utan att riktigt lyckas. Nu har även bomullens kg-pris ökat med 50% det senaste halvåret och det gör forskningen ännu mer intressant, och mer aktuell än någonsin.

Igår i skolan tog vår lärare upp detta och berättade att den svenska skogsindustrin står på kartan för ett alternativ, vilket då är viskos. I och med att pappersförbrukningen minskar och framtiden visar på ett samhälle med internet-tidningar och Ipads, kan skogen istället användas för viskostillverkning.
Detta forskas det om nu och enligt vår lärare är skogsindustrin väldigt positiv till utvecklingen.

" Andra områden där Leif Brodén anser att det finns affärsmöjligheter för skogsindustrin i framtiden är textilfibrer samt biokemikalier och biomaterial.
För textilfibrer, till exempel viskos, från vedråvara trodde han på en dubblad produktion globalt inom fyra år. Bakgrunden är bland annat att det kommer bli svårt att öka odlingen av bomull, en verksamhet som dessutom har kraftig miljöpåverkan i sig." - Leif Brodén, koncernchef för Södra Skogsägarna.

Nu är ju inte viskos det mest miljövänliga materialet heller, tillverkningen kräven en hel del kemikalier ( bla natronlut, koldisulfid och svavelsyra ) och energi. Men i och med att det är så viktigt att bomullsproduktionen minskar är det ett intressant fall att följa 


Den isländska vulkanen borde ha fått Nobels fredspris.

"– Just nu säger vi till folk: Vi har de här massiva utmaningarna framför oss, men fortsätt ni att byta era glödlampor! Det ger människor en falsk känsla av trygghet, att vi faktiskt gör vad vi kan. Och det är ingen särskilt briljant strategi om man verkligen vill att något ska hända" - Barbara Evaeus, klimatkommunikatör på WWF,  ang klimatförändringen.

don´t eat macaroni

En riktigt inspirerande dag idag. Vi hade en gästföreläsare i skolan  från DEMcollective, som jag nämnde i ett tidigare inlägg, skulle komma till Veras Garderob. DEMcollective startades av Annika och Karin 2004 och producerar idag kläder i 100 %ekologisk bomull och produktionen håller till på Sri Lanka, i fabriker de själv startat.

Annika, som vi hade på föreläsningen, berättade att när hon var 13 år fick hon besöka en textilfabrik nere i Indien (?) och när hon kom hem till Sverige igen var hon världens argaste 13-åring. Hon vägrade köpa kläder i en vanlig butik igen, och hon skrev vykort till cheferna på modeföretagen och bad dem " göra bättre fabriker".

År senare studerade hon i Gbg, bland annat konflikthantering och andra liknande utbildningar, och en tjej i hennes klass, Karin, ville få tag på 100 st t-shirts till hennes klubb. Hon ville ha 100 stycken svarta t-shirtar, som var okej från bomull hela vägen till konsument. Annika, som då jobbade på Världsbutiken i Gbg och som endast hade beiga ekologiska tshirtar med giraffer på, visste inte var det gick att få tag på. Så de satte sig ned och ringde runt till de flesta av Sveriges modeföretag, Rena kläder, Rättvisemärkt etc, men ingen hade de där reko-tshirtarna de ville ha. Så de bestämde sig för att fixa egna.

Lång historia kort. De flög ned till Indien, letade upp ett ekologiskt bomullsfält som var okej, men blev tvugna att köpa 0.5 ton istället för " 100 tshirtar" ( minimumorder). Åkte till Sri Lanka för att leta producent men hittade inte en endaste fabrik med schyssta arbetsförhållanden. De godkände inte att arbetarna skulle jobba 18 tim per dygn, 7 dar i veckan. Såklart.

Så de bestämde sig helt enkelt för att starta upp en egen fabrik. De kom i kontakt med några sömmerskor som nu var arbetslösa eftersom de blivit sparkade från sin gamla fabrik ( tydligen hade de protesterat mot något och därmed fått sparken, vilket är en vanlig händelse.)

Så nu äger de en fabrik där de producerar kläder i 100% ekologisk bomull, arbetare som får en bra levnadslön ( nej, inte det samma som minimilön), som har tillåtelse att ha åsikter om arbetet utan att bli avskedade eller bestraffade, och som jobbar 8 tim/dag.

Och detta resulterar i plagg som inte är så mycket dyrare än andra kläder vi köper i butik. ( Tshirt 300 kr, jeans 1200 kr). En av anledningarna till det låga priset är att de inte tillåter aktieutdelningar. All vinst de gör går direkt tillbaka till arbetarna. HM tex, med vinster på flera miljarder per år, försvinner genom aktieutdelningar hit och dit.

Otroligt inspirerande. DEMc visar verkligen att det går att arbeta annorlunda och gör detta utan att använda pekpinnar och fingret. De gör det bara.

Btw.
Jeans är det mest giftiga plagget vi har i garderoben. Besprutat bomull, syntetisk indigofärg, beredningar med kemikalier, antimögelmedel m.m. Annika på DEMc har inte haft ett par nyproducerade jeans på sig, någonsin. Fram tills hon själv producerade ett par.

Medelåldern i Indien har nu höjts sakta med säkert till runt 60, med hjälp av bättre sjukvård etc. Men för dem som jobbar inom bomullsindustrin ligger åldern på en konstant 35 år. Detta pågrund av
1. kemikalierna. DDT och annat skit som fortfarande används, är extremt cancerframkallande och de flesta dör av olika sjukdomar.
2. självmord. Många ser ingen annan utväg än att ta självmord när de belånat allt de har flera gånger om, för att ha råd till kemikalierna till bomullen. 

Tror jag ska gå och ta av mig jeansen nu. hrm 

Ah, just det. Det bästa. DEM är en förkortning för Don´t eat Macaroni, där de refererar till USA-baserade maten Macaroni & Cheese och jämför det med fast fashion. Billigt men ger inte så mycket

årets längsta inlägg. Tack och hej


RSS 2.0