En riktigt inspirerande dag idag. Vi hade en gästföreläsare i skolan  från DEMcollective, som jag nämnde i ett tidigare inlägg, skulle komma till Veras Garderob. DEMcollective startades av Annika och Karin 2004 och producerar idag kläder i 100 %ekologisk bomull och produktionen håller till på Sri Lanka, i fabriker de själv startat.

Annika, som vi hade på föreläsningen, berättade att när hon var 13 år fick hon besöka en textilfabrik nere i Indien (?) och när hon kom hem till Sverige igen var hon världens argaste 13-åring. Hon vägrade köpa kläder i en vanlig butik igen, och hon skrev vykort till cheferna på modeföretagen och bad dem " göra bättre fabriker".

År senare studerade hon i Gbg, bland annat konflikthantering och andra liknande utbildningar, och en tjej i hennes klass, Karin, ville få tag på 100 st t-shirts till hennes klubb. Hon ville ha 100 stycken svarta t-shirtar, som var okej från bomull hela vägen till konsument. Annika, som då jobbade på Världsbutiken i Gbg och som endast hade beiga ekologiska tshirtar med giraffer på, visste inte var det gick att få tag på. Så de satte sig ned och ringde runt till de flesta av Sveriges modeföretag, Rena kläder, Rättvisemärkt etc, men ingen hade de där reko-tshirtarna de ville ha. Så de bestämde sig för att fixa egna.

Lång historia kort. De flög ned till Indien, letade upp ett ekologiskt bomullsfält som var okej, men blev tvugna att köpa 0.5 ton istället för " 100 tshirtar" ( minimumorder). Åkte till Sri Lanka för att leta producent men hittade inte en endaste fabrik med schyssta arbetsförhållanden. De godkände inte att arbetarna skulle jobba 18 tim per dygn, 7 dar i veckan. Såklart.

Så de bestämde sig helt enkelt för att starta upp en egen fabrik. De kom i kontakt med några sömmerskor som nu var arbetslösa eftersom de blivit sparkade från sin gamla fabrik ( tydligen hade de protesterat mot något och därmed fått sparken, vilket är en vanlig händelse.)

Så nu äger de en fabrik där de producerar kläder i 100% ekologisk bomull, arbetare som får en bra levnadslön ( nej, inte det samma som minimilön), som har tillåtelse att ha åsikter om arbetet utan att bli avskedade eller bestraffade, och som jobbar 8 tim/dag.

Och detta resulterar i plagg som inte är så mycket dyrare än andra kläder vi köper i butik. ( Tshirt 300 kr, jeans 1200 kr). En av anledningarna till det låga priset är att de inte tillåter aktieutdelningar. All vinst de gör går direkt tillbaka till arbetarna. HM tex, med vinster på flera miljarder per år, försvinner genom aktieutdelningar hit och dit.

Otroligt inspirerande. DEMc visar verkligen att det går att arbeta annorlunda och gör detta utan att använda pekpinnar och fingret. De gör det bara.

Btw.
Jeans är det mest giftiga plagget vi har i garderoben. Besprutat bomull, syntetisk indigofärg, beredningar med kemikalier, antimögelmedel m.m. Annika på DEMc har inte haft ett par nyproducerade jeans på sig, någonsin. Fram tills hon själv producerade ett par.

Medelåldern i Indien har nu höjts sakta med säkert till runt 60, med hjälp av bättre sjukvård etc. Men för dem som jobbar inom bomullsindustrin ligger åldern på en konstant 35 år. Detta pågrund av
1. kemikalierna. DDT och annat skit som fortfarande används, är extremt cancerframkallande och de flesta dör av olika sjukdomar.
2. självmord. Många ser ingen annan utväg än att ta självmord när de belånat allt de har flera gånger om, för att ha råd till kemikalierna till bomullen. 

Tror jag ska gå och ta av mig jeansen nu. hrm 

Ah, just det. Det bästa. DEM är en förkortning för Don´t eat Macaroni, där de refererar till USA-baserade maten Macaroni & Cheese och jämför det med fast fashion. Billigt men ger inte så mycket

årets längsta inlägg. Tack och hej